Brandflyg är en övervakningsmetod för att med hjälp av flygplan upptäcka skogsbränder i ett så tidigt skede som möjligt. Syftet är att minska kostnader för såväl nedbrunnen skog som räddningstjänstens insatser. Brandflyget gör till skillnad från vattenbombare ingen släckningsinsats utan utför endast lokalisering och observation av bränder. I Sverige har brandflyg förekommit sedan 1950-talet. (Ref Wikipedia)
Skogsbrandbevakningen (Brandflygbevakning) i Västernorrland utförs av Örnsköldsvik Motorflygklubb samt Sundsvalls Flygsällskap på uppdrag av länsstyrelsen i Västernorrland. Huvudman för Skogsbrandbevakningen i Sverige är dock MSB som i sin tur lagt ut uppdraget till respektive Länsstyrelse runt om i Sverige att upphandla detta uppdrag.
Det är framför allt två stora aktörer i Sverige som fått uppdraget att flyga brandflyg från respektive länsstyrelser, Kungliga Svenska Aeroklubben – KSAK samt Frivilliga Flygkåren – FFK. Motorflygklubbarna i Sverige finns organiserade inom dessa två organisationer. Med andra ord så är det framför allt KSAK och FFK som med hjälp av Motorflygklubbarna runt om i landet utför brandflygbevakningen.
Brandflygbevakningen går till på så sätt att man med ett flygplan flyger längs en på förhand fastslagen slinga som skall täcka upp så mycket som möjligt av den yta som länet består av. I Västernorrland har Länsstyrelsen delat upp länet i två slingor. Örnsköldsviks motorflygklubb har hand om den Norra slingan medan Sundsvalls Flygsällskap har hand om den södra slinga. Båda klubbarna hjälper till att
stötta varandra inom Västernorrland om det skulle vara så att en flygklubb inte kan flyga någon dag exempelvis p.g.a. att ett flygplan är på service. Upptäcker en brandflygbesättning en brand när man flyger sin slinga så meddelar man SOS alarm med hjälp av en RAKEL radio brandens position. Flygbesättningen kan också få hjälpa till att leda räddningstjänstens personal med sina bilar till branden genom att från luften guida vilken väg som är mest lämplig att använda sig av. Flygbesättningen kan på kort tid spana av området för att hitta bästa vägalternativ och även hjälpa till
att hitta vatten i form av sjöar, å:ar, älvar eller bäckar i närheten av branden.
Transportstyrelsen ställer stora krav på de aktörer som ägnar sig åt Skogsbrandflygbevakning. En brandflygbesättning består av en pilot och en spanare. För att få flyga som brandflygpilot så måste man ha uppnått minst 100 flygtimmars flygtid samt att man genomgått en brandflygutbildning. Även spanaren måste ha genomgått en utbildning och här ingår bland annat kunskapen att hantera en
RAKEL radio som används för kommunikation med SOS alarm samt Räddningstjänsten. Flygklubbarna inom Västernorrland utbildar sina egna piloter samt spanare enligt en fastslagen utbildningsplan.
Nya piloter och spanare är alltid välkommen att höra av sig för att hjälpa till med den mycket viktiga uppgiften att hitta bränder i skog och mark. I år har vi inom Örnsköldsvik motorflygklubb fått ett mycket värdefullt tillskott på nya spanare och vi har även tagit hjälp av några trafikflygpiloter från Umeå.
Behovet av piloter samt spanare inom klubbarna är extra stort under de år då det är extra torrt i våra marker. I närtid är år 2014 samt år 2018 de år som utmärker sig som några av de år då vi hade stora utmaningar med skogsbränder som härjade runt om i landet.
Som exempel på bränder som skapat stora rubriker i media kan följande nämnas:
- År 2006 brann ett mycket stort område i Bodträskfors en bit utanför Boden i Norrbottens län.
- År 2014 brann ett stort område utanför Sala i Västmanland.
- År 2018 hade vi en stor brand i Brattsjö i Västernorrland.
Läs mer om Skogsbrandbevakning hos MSB:
https://www.msb.se/sv/amnesomraden/skydd-mot-olyckor-och-farliga-amnen/naturolyckor-och-klimat/skogsbrand-och-vegetationsbrand/skogsbrandbevakning-med-flyg/